Sonics första älgjakt

Här kommer berättelsen om när min Sonic, MiniAnn’s Enrico, fick följa med min svåger David Dahlberg på älgjakt i Tärnafjällen.

Söndag:

På söndagen började vi med att gå upp mot Gakkervattnet en promenad på ca 1 1/2 timme. Det skulle bli en spännande jakt, första gången själv med hund, och inte med vilken som helst, utan med Sonic.

Vi gick mot Gakkern och kände att spänningen steg. Sonic sprang lös, far aldrig någonstans. Vi kom ner till sjön där vi har båten, en liten båttur över sjön till vår lägerplats "Björkvika". Efter att han och jag delat på middan, sovas och potatis, och han charmat mina jaktkompisar,började vi lägga upp jakten för morgondagen.

Måndag:
Måndagen kom som en blöt överraskning, bara att bita ihop och ut i ösregnet, tänkte att det skulle bli spännande att se om sommarens spårträning gett resultat. Det dröjde inte så länge innan Mikael ropade i radion att han stött en vuxen älg på Brattmyra. Vi var nära så vi gick dit. Det spöregnade och var tjock dimma, vi såg ingenting, tänkte: ja ja vi får väl se. Kom upp över en kant, där blev Sonic ivrigare och ivrigare och tog spåret klockrent. Han var jättestolt över att ha tagit det. Vi följde det hela förmiddagen i östlig riktning, ut ur vårt område, typiskt!

Trötta och blöta (vi hade då spårat i ca 2 km) började vi vår vandring tillbaka mot båten och "Björkvika när vi blev avbrutna av Sten. Han hade skjutit en fjoling. Vi gick dit och fick ett spårupptag mot den skjutna älgen. Cirka tio meter ifrån älgen blev det tvärnit. Sonic började skälla och morra. Lite läskigt var det att den där lilla klöven som han brukade spåra och hitta hade blivit en stor älg! Det tog en liten stund men han kom närmare och närmare. Mutade med lite godsaker som köttbitar. Tillslut var han framme, stolt!

Tillbaka till "Björkvika" och tältkåtan, trötta och blöta, åt och hoppade i sovsäcken. Vaknade och hörde hur min kompis frös, öppnade sovsäcken och så kröp vi ner båda två och somnade gott till nästa dag.

Tisdag:
När vi klev ur båten var det risigt och besvärligt. Släppte Sonic som försvann direkt. Tänkte att vad var det nu? Vi drog upp båten och började gå i riktning mot stället där Sonic försvann. Bara 50 meter från sjön uppe på en kulle såg jag färska älgspår. Sonic var inte långt borta, visslade och han kom som en raket. På med spårselen och sedan iväg. Vi spårade i ca 1 1/2 - 2 km då vi var tvungna att bryta spåret för att det bar iväg ut ur vårt jaktområde.

Vi gick upp på Björkhobben för att fika lite. Då hörde vi Sven-Olofs röst - två stora oxar 2 1/5 km söder om oss var på väg västerut. Nu Sonic måste vi skynda oss, en nätt skogs-skubb på 3 km. När vi hade ca 400m kvar så hörde vi på radion att Mikael stött dom och att dom farit söderut över fjället ut ur området. Det var slutet på den jaktdagen. Med trötta ben kom vi tillbaka till båten och "Björkvika"

Onsdag:
Peppade till tusen, då vi hade sett älgarna dagen innan, hoppade vi i båten med sikte på Brattmyra. Vi stannade mitt på sjön och kikarspanade, jo där såg vi en älg. Jag och Sonic gick dit. Efter en stund fick jag se den, en liten kviga som gick sakta österut där vi visste att vi hade en duktig passare, Sten. Där blev det för oss att bara följa spåret fram till den döda älgen och denna gång var det ingen tvekan i Sonic...

Så var jakten för detta år över och jag hoppas att vi får många roliga jaktdagar tillsammans, Sonic och jag. / David

Inskickat av Sonics matte Maria Fredriksson